Klimatskydd i fara: Föreningar kräver omfördelning av 500 miljarder euro!

Klimatskydd i fara: Föreningar kräver omfördelning av 500 miljarder euro!

När det gäller de framtida utmaningarna i Tyskland blir hanteringen av den federala regeringens särskilda tillgångar allt mer avgörande. Den 12 november 2025 kräver miljö- och sociala föreningar samt facket ver.di att dessa medel ska användas specifikt för framtida investeringar och ekologisk omvandling. Initiativet, som leds av en allians av Klimatalliansen, kritiserar regeringens nuvarande budgetförslag för 2026 som otillräckligt och ohjälpsamt för klimatskyddet.

I ett gemensamt uttalande påpekar föreningarna att den imponerande specialfonden på 500 miljarder euro bör användas till infrastrukturprojekt och klimatneutralitet. Stefanie Langkamp från Klimatalliansen framhåller att medlen måste flyta in i klimatvänlig infrastruktur. "Vi måste prioritera ren energi och skydda utsatta människor", säger hon.

Fossila projekt äventyrar klimatmålen

Det som är särskilt alarmerande är unionens och SPD:s planer på att investera miljardbelopp i fossilbränsleprojekt, vilket enligt föreningarna kan äventyra det nödvändiga klimatskyddet. WWF:s klimatexpert Viviane Raddatz lyfter fram finansieringen av fossila projekt via specialfonden som klimatpolitiskt felaktig och juridiskt tveksam. Kritikerna är överens: Ett avsteg från denna strategi är väsentligt för att nå klimatmålen.

Christine Behle från ver.di uttrycker också oro över bristerna i kollektivtrafiken och efterlyser mer ekonomiska resurser till kommunerna för att kunna erbjuda bättre service. Samtidigt uppmärksammar Michael Groß, ordförande för AWO Federal Association, renoveringseftersläpningen i den sociala infrastrukturen. Han påpekar att över hälften av daghemmen behöver renoveras för att bli energieffektiva och klimatneutrala, vilket ökar handlingstrycket.

Vad används specialfonden till?

Bakom föreningarnas krav ligger rapporter som handlar om finansiering av klimatskyddsåtgärder samt utbyggnad av lokal kollektivtrafik och renoveringseftersläpningen i sociala institutioner. Om dessa utmaningar inte åtgärdas kan Tysklands sociala och miljömässiga infrastruktur äventyra den inrikespolitiska stabiliteten.

Ytterst handlar det om en framtidsinriktad politik som fokuserar på att bevara miljön och social rättvisa. Frågan kvarstår: Kommer den federala regeringen att vidta de brådskande åtgärderna för att göra rättvisa mot både miljön och medborgarna?